Penseln och jag är vänner igen

Det har gått en sådan tid sedan jag satte penseln på pappret. Det har helt enkelt inte känts
kul, dessutom jobb, resor, planerande, planerande och förvirring har inte givit mig ro.
Men i allt detta kaos kändes måleriet för stunden som en befrielse jämfört med allt annat
och jag vill bara måla nu. Måla i Rom. Men jag måste tänka att vägen jag tar kanske
inte direkt, men snart, kommer leda mig dit.