Ögonstimm

Blyerts på omslagspapper

Efter en period med prestationsångest och blandade känslor gick jag tillbaka till att arbeta väldigt "basic". Det är vad jag brukar behöva göra när det känns som om tankarna och ens självkritik tar över. Som vanligt när jag inte vet vad jag ska rita så blir det att jag börjar göra ögon. Och det blev fler ögon och fler ögon.
   Jag begränsade mig själv genom att inte få sudda eller "planera" bilden utan att bara fortsätta hela tiden även fast jag inte gillade hur det såg ut. Tillslut tillkom en naturlig rörelse i bilden och jag fick fram ett djup.
   På något sätt känns den här bilden som det mest "äkta" jag någonsin gjort. Den talar mitt språk, utan påverkan eller inspiration från något annat.